Red has never been this red.

Hallåhej, här kommer en liten historia som på sin höjd kanske intresserar tre personer, me myself and I, men lite av en solskenshistoria skulle jag nog vilja påstå. Såhär: Jag har letat efter en fin kappa jättelänge, men de är fasligt dyra dessa dagar. Så tittade jag lite på myrorna i lördes men såg mest ut som en psykpatient i dem som fanns där. Istället köpte jag en lampskärm och en massa knappar. Eller fick dem gratis eftersom gubben i kassan inte visste vad man tar betalt för en massa knappar. Jag vet inte alls vad jag tänkt ha alla dessa knappar till men tänkte väl att det är sånt som kan vara bra att ha. Alla viktiga människor har ju en liten ask med knappar, känns det som. Mathias tyckte jag var helknäpp. 

Lite senare var vi på loppis och jag hittar en perfekt svart kappa med band i midjan och precis min storlek, frågar tjejen som säljer vad den kostar varpå hon konstaterar att den saknar över tio knappar och att jag därför kan få den för 30 spänn. Schysst! Ägnar sedan hela lördagskvällen till att sy i knappar och svära lite grann, men resultatet blir hur bra som helst. Loppis är ju en riktig gudagåva, jag köpte även: Ett par cheap monday i exakt storlek, två klänningar och en termos. Nästan gratis, men det är en annan historia. Nu kanske detta blev lite som en modeblogg och det känns lite jobbigt, jag kan inte riktigt identifiera mig som en modebloggare. Känner mig inte riktigt hemma där, lite som en katt bland hermelinerna. Vad det nu betyder? Inte en aning. Men ibland passar det sig att slänga sig med lite ordspråk!