Huset vid skogens slut.

Idag julstädar jag som aldrig förr. Men var tvungen att ta en paus efter jag hittat en låda med tusentals svartvita foto från långt tillbaka. Pappa i långt hår och mustach, hippiemamma, en massa katter och människor som nästan är pensionärer idag. Också ett foto på mina försäldrars första hus, någonstans i Norrland. Det får hänga på min vägg, tillsammans med Evelina och jag i fotoautomat+ jag som liten+ farfar och jag på ridskola+Evelina i åttan, Ganesha och Sex Pistols.

Nils Aron

Lillebo har flyttat till någonstans i Alperna. Helt plötsligt gjorde han och tjejen slut och sen åkte han. Jag är jätteorolig och har varnat honom för en massa. Inte knarka och ha långkalsonger. Alltså att han sa ha långkallsingar. Då påminner han mig om att jag flyttade till Dublin, han ska flytta till en skruttig alpby. Så försöker jag säga att man inte behöver åka utomlands för att det ska hända roliga saker, men sen tänker jag att det stämmer kanske inte helt. I alla fall inte när man precis tagis studenten, då känns Sverige inte alls tillräckligt. Men nu är det alldeles fullt tillräckligt och det kanske han också kommer fram till en dag. Eller så gör han inte det. Men i hemlighet hoppas jag på att han inte ska få jobb och åka hem snart.

Idag

Snälla 2008 ta slut. Skitår!

Nu: Biblioteket, apoteket och Evelina.

On my shoulders

Världens bästa låt i ungefär en vecka nu!! När det gäller en bra låt så är jag fortfarande som 14 och lyssnar på den på repeat i en oändlighet.

Ajöss och tack för fisken!

Alltså, det är inte var dag man vaknar av en jordbävning. Men mycket ska man vara med om. Det mullrade och skakade och sen kändes det som att huset flyttade ett par meter åt höger och sen tillbaka.

Och jag hann tänka att nu är det slut och klippt och ajöss och tack för fisken (jag har precis läst Liftarens guide till galaxen så en undergång kändes inte helt avlägsen). Sedan tror jag att jag somnade igen och det hela var inte speciellt dramatiskt. Min pappa är besviken över att han sovit genom spektaklet. 4,7 på richterskalan och 104 år sedan något liknande. Och jag bara sov!

Inte helt oväntat är detta dagens snackis, alla geologer och jordbävningsforskare är upphetsade och i sina glansdagar. Och en tant på ring p1 pratade om domedagen och synden och det där. Jag vet inte vad man ska tro.

Om att skita i det blå skåpet.

Jag tror jag har skitit i det blå skåpet. (Det är väl så man säger?) Läste för första gången kursplanen till kursen jag sökt och tackat ja till. Ungefär 50 sidor om mål och redogörelser, förmåga att, vetenskapliga paradigm och analys och hermeneutik. Är det verkligen så svårt att läsa på universitet? H E R R E GUD, vad jag kommer bli grillad isåfall. Det sista av alla mål var iallafall min favorit, om än lite komisk. Jag hade tänkt mig lite mer slappt och bara läsa lite böcker, ( jag ska liksom jobba samtidigt) men icke. Här ska det hållas presskonferens.

Färdigheter och förmåga
• upprätta en kommunikationspolicy och en kommunikationsstrategi för en organisation
• planera och genomföra en informationskampanj
• skriva en pressrelease
• genomföra en presskonferens...????!

Dessutom, måste man verkligen köpa alla böcker som det står är obligatoriska?

Jag kommer DÖ långsamt..

Jag önskar mig,

bara dig i julklapp tack.

I bought no gifts this year and I slept with your sister.

I bought no tree this year
and I slept with your brother

and I wrecked your daddies car
and went down on your mother
I set your record collection on fire.

Bästa jullåten på länge! Kanske lite Fairytale of New York men den är lite väl uttjatad och behöver en värdig ersättare!

So what ever you say it's all fine by me
who the fuck anyway wants' a Christmas tree.

Det bästa som kan hända.

Idag, på toa, läste jag en gammal artikel i en gammal tidning där dom frågar lite kännigendisar vad dom vet nu som dom önskat att dom vetat när dom var yngre.

Att man inte behöver äta upp maten.

Att saker och ting blir precis som man hoppas, tror eller fruktar.

Att livet är bra.

Att gymnasiet Don't mean shit.

Att universitetet är ännu slappare.

Att man kan göra lite som man vill.

För att bara nämna några. Den sista gillar jag bäst, man kan göra lite som man vill och så är det med det. Och efter ett toabesök var jag ett par livserfarenheter rikare!

Dagens mänskliga rättighet.

Den där känslan man får efter nyheterna eller efter man läst tidningen eller efter man konsumerat något som med all säkerhet producerats av barn eller fattiga eller efter man överhuvudtaget gått upp på morgonen eftersom hela min överflödiga existens bara är en av anledningarna till att andra har det sämre. Den känslan kan man nog aldrig bli av med. Men idag pratade Evelina om Amnesty och det värsta av allt är att jag inte ens övervägt detta, tanken har inte ens slagit mig och då får man faktiskt skämmas lite. Så skäms på mig och nu är det jag som bums blir medlem i Amnesty. Projekt rädda världen har härmed börjat.

Dom som ser skimret.

Inatt drömde jag det roligaste någonsin. Man skulle nästan kunna tro att det var något slags tecken. Jag drömde att det ringde i min mobil och så stod det på mobilen att det var Jesus från Nasareth som ringde! Hur kul dröm som helst, Jesus ringde till min mobil. Men jag minns inte om jag svarade eller vad han sa eller så. Idag har jag tvättat, packat upp och packat igen, druckit kaffe. Nu ska jag färga håret i någon trevlig nyans. Brun. Snart ska jag nog åka norrut men tänkte hinna träffa några viktiga personer först. Och sen är det inte många minuter fram till jul och då är det som att något tar slut och något annat börjar. Nu kom jag på att det är kanske nyåret jag tänker på.

Mister Blue Sky.

Nu har är jag hemma igen efter att ha hälsat på mister Blue Sky och hans vän solen lite. Nu vet jag inte om jag ska vara här eller där och alldeles för snart är det jul. Jag har köpt en röd fin stjärna som jag hade tänkt hänga upp i vårat fönster. Helst innan jul var det tänkt, vi får se.