Alltså, i helgen var min lilla lillasyster, Judith, på Håkan Hellströmkonsert. Det känns som någon slags cirkel som är sluten tror jag. Där jag började för en hilmans massa år sedan är hon nu. Jag minns ju så tydligt när jag var 14 och lyssnade på Vi två 17 år och bara önskade att jag åtminstone var 17 år! Kan jag inte bara få vara 17 istället? 14 är ju så otroligt tråkigt på något vis. Men underbart med. Och nu är jag 21?
Vart tog dem åren vägen? Wiesel och Håkan och jeansjackorna i mars, (jag och Evelina hade likadana och trotsade alla vädergudar) vad fasiken hände med dem? Ska nog ta och berätta för systeryster att hålla i hatten för tiden svischar ju verkligen förbi. Himmel blå himmel blå, är ju iaf en sån där underbar Håkanlåt som bara gör att man vill vara 14 och frysa i en trång jeansjacka och skitkalla Converse. Judith hade iaf köpt fodrade Converse så hon lär väl kanske klara sig genom sina tonår lite bättre än jag.
1 kommentar:
hittade gamla jeansjackor på vinden när jag och mamma rensade i somras. gud, hon tyckte verkligen vi var helt dumma i huvet som tvunget skulle ha fram dom förste mars! spelade ingen roll om det var snö ute! kan lite förstå henne nu. :) hälsa judith.
Skicka en kommentar