söndag 19 oktober 2008

Ett ögonblick i sänder.



Idag: Varit i skogen med mor, druckit Irish Coffe, fotat träd, tänt brasa och annat lite klyschigt höstigt. Nu ska jag dricka te och imorgon: Göra något viktigt, ta tag i mitt liv och skaffa mig lite planer och ambitioner. Jag saknar Mathias. Och jag älskar min famlij, och det har aldrig kännts bättre att komma hem. Och jag älskar träd och har tänkt hela dagen på att träd är sjukt underskattade för dom är helt underbara och det är ju inget man tänker på och så råkade jag höra om en dokumentärfilm som heter Trädälskaren som hanldar om en kille som fick betongångest och flyttade upp i ett träd i Norrland. Och så tänker jag att det måste vara ödet eller något fast det säkert bara var ett helt vanligt sammanträffande.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror träd lugnar. Det bästa som finns i hela världen är att gå i skogen. Som att prata av sig med en vän.

Miriam Parkman sa...

Jättefin bild!
Lite sagoaktig, skulle kunna vara ett omslag på en mystisk barnbok. Bilderna i inlägget ovanför var också jättefina!