Första dagen på ekonomikursen idag. Projektarbete, tenta och projektarbete igen. Ångest, plus fixa praktikplats och annat. Böcker som kostar miljoner och tiden räcker inte till. Men ändå, orkar inte oroa mig, det är värdsliga ting betyder ingenting. Livet är det som händer nu, inte imorgon, igår eller sen. Carpe diem för hela slanten kompisar, smörigt men sant.

Blandade bilder från här och grekland. Helgen i Götet var najs. Nu: tentaplugg och ösregn, snart är iallafall klockan 16 och då är det tvättid och det har jag längtat efter hela dagen, nej inte för att det är kul alls men jämfört med att plugga faktiskt. Samma gråa sörja i mitt hjärta som utanför mitt fönster.. nej inte så pepp idag. Men idag är ju snart imorgon!! Bara älskar sista låten på håkans nya skiva, Du är snart där. "Du bara får mig att häänga, hänga kvar. fortsätt"

Har precis varit på IM-möte, det händer stora grejer och det kommer en stor men liten man till Lund snart... Igår höll vi tal i skolan inför människor och filmkamera, min röst darrade och jag var nervös men jag gjorde det och när jag sen tittade på klippet var det såklart inte så farligt som det kändes. Imorgon är det seminarium om genusperspektiv på språk och sen ska jag träna för första gången på alldeles för länge, gud vad jag behöver det. Nu Glada Hudik på tv, te och choklad. Älskar att det är höst.

Your secret from Jean-Sebastien Monzani on Vimeo.

Det är mer liv i livet om döden är med

Idag har jag gått en promenad, sen var Linda här och fikade lite. Sen låg jag på sofflocket och njöt av Mia Skäringers bok. Så himla bra, skrattet blandat med gråten. Precis så enkelt det ska vara med all litteratur, musik, teater konst och gud vet vad. Rakt in i hjärtat, alla känslorna utanpå och alla känslorna på en och samma gång. Ärligt och sant och underbart. Det är mer liv i livet om döden är med, som hon själv säger. Jag har satt på mig kvällsmakeupen och innan något annat så bjuder jag på lite Pb-moments som gud glömt.

puss hej och hoppas allt är fina firren

Blogga lite mer

Vi var och såg Wildbirds & Peacedrums med deras kör igår och det var häftigt. De höga fönsterna på Babel, som är en gammal kyrka, tillsammans med kören var lite magiskt och kanske inte helt olikt det som människor gjorde i samma kyrka för hundratals år sedan. Insåg att för att något ska kännas äkta och inte bli för pretentiöst måste det vara mer bra än konstigt, jag tyckte förbandet var mer konstigt än bra och då blire liksom inge alls. Anthony(and the Johnsons) var precis på Tv och sa att han uppfattas som pretentiös, men det tycker jag inte alls, hans känns äkta. Nu börjar efter tio med Malou så det är nog dags för mig att dricka upp kaffet och göra något vettigt. Plugga lite och sen kommer mamma och Angelo från Gozo på Malmöbesök så måste städa också.

Postcards from Greece !

Soluppgång och solnedgång i Grekland

Dit benen inte bär dit flyger tanken ren och klar

Åh såg på den dära Glada Hudikserien precis, med normalstörda och utvecklingstörda som spelar teater ihop. Och varför blir jag så himla blödig av allt sånt? Finns inget som kan få mig att bli så himla blödig. Plus människor som kämpar tillsammans mot något politiskt och familjer som återförenas. Men jag kom iallafall på att tänka på den här låten. Som jag tror handlar precis om våra olikheter och som är så fantastisk.

Jag har ett glitterfnitter-bullerskrattt ett tusenfrågorsbarn
Dit benen inte bär dit flyger tanken ren och klar
En jätteung en gammelvis en ordvältareman
Och jag tror världen vore god
Om flera var som han
Jag ser mänskor gå förbi
De tror de ser en tragedi
& här sitter vi
& räknar segrar

Och jag ska sjunga ett skepp och vi ska segla långt bort
Dit där en rullstol med pariserhjul väntar dig på stranden
På ekvatorns silverband ska vi åka karusell
Sen har vi fest med våra vänner där i sanden

Jag har ett svartöga en blixtlåsmun ett taggtrådshemligt barn
Det är bara på botten man kan vara osänkbar
En krigare som slåss med mera än jag kan förstå
Men jag ser jättekliven som du tror är pyttesmå