the way it stops and starts and stops and starts

a day in life of god

lördag fortfarande i min säng. kaffe och nina simone. åh nina.

försöker läsa artiklar på datorn men får ont i ögonen

ont i huvudet från nikotinsömn efter takterassnatt. 

det är soligt ute och mitt fönster är öppet och varenda gång klaffbron öppnas ringer en klocka jättehögt. 

får ett sms om att neurotic people are more human men never happy.

antar att jag ska känna mig träffad. känner mig träffad. 

ska snart duscha, klä på mig, cykla, vara glad.

lyssnar på is this it och tänker att japp det är det nog och det är ju fine det. 

procrastination in quiet hall of university library part 1

nu

Medan jag spenderat kvällen med att konstruera detta kaos som ska presenteras imorgon har min nya housemate handlat och lagat vegetarisk brakmiddag som vi sedan ätit på vår balkong med utsikt över kanalhusens spetsiga tak. Trött, stressad, glad. Vill att allting alltid ska vara såhär.

thinkin bout you

do you think about me still or do you not think so far ahead cause ive been thinkin bout forever

hej och hejdå

bokar flygbiljetter och rensar ur skafferiet. kikärter, pasta och tonfisk smakar förvånansvärt bra med vaga planer, skräckblandad förtjusning och lite örtsalt.

leva tills man dör

de senaste dagarna har jag sovit tills jag vaknat och druckit kaffe tills vi tagit en buss till havet och dansat med ipods i bikini tills vi gått på middag och dansat tills jag fått ont i kroppen.

ätit frukt i parken tills jag somnat och blivit brun i ansiktet och vaknat och köpt solkräm och gått hem och tittat på gammal film.

druckit vin i köket med två personer från andra sidan jorden och löst världsproblem tills de somnat nära varandra och jag är vaken tills jag spenderat hela natten framför en datorskärm med någon tills orden aldrig tar slut. rullat cigaretter tills jag blivit ganska duktig på det.

insett att detta och allt annat och alla andra dagar och alla andra människor är just det som är det som gör att allt känns så som det gör och tänkt att jag måste skriva ner det så jag inte glömmer hur fint livet är och gjort det tills jag insett att det är lite lökigt och slutat skriva.

born to die

min australienska kom precis ut i köket och påminde mig om att lyssna på lana och sorglig musik var just det vi lovat att inte göra. blir ofta det, elliot smith och trailers till våra favoritfilmer när vi ses. så nu åker vi till mölle eller något annat fint. igår drack vi kaffe på lyxrestaurang i falsterbo och krashade ett strandbröllop. bara det liksom.