Ingridmiriam

Alltså förlåt förlåt förlåt, vågade inte skriva det här på fejjan. Men bara liten tanke. Det här med att äpplegrundaren har dött, verkligen jättehemskt. Inspiratör, revolutionär, visionär- det var han ju såklart. Men jag kan liksom inte hjälpa att jag tycker det är liiite sådär, vad ska man säga, andefattigt? Vår tids John Lennon "förändrade världen med sina produkter". Politiska eller religiösa ledare är liksom lite passé, idag är kränga vita plastprodukter, eller Iphönes, det största man kan göra för världen. Det är då jag känner lite att jag skulle kunna flytta till Tibet och bli munk eller asket, aldrig mer köpa någonting och aldrig någonsin ladda ner en app. Men nej, istället sitter jag här vid min vita lilla book som jag såklart älskar och skriver uppsats och gör ett tidningscover om populärkultur. ÅH ironin i mig själv ibland. Lite som när jag skyndade hela tisdagen för att hinna med yogan på kvällen. Tjejen som stod bredvid mig hade skyndat och stressat ännu mer och kom inspringande i sista sekund så hon svimmade, på mig, de första minuterna. Blev väl liksom en liten chock för kroppen att stå still och bara andas. Vet inte vart jag ville komma med detta? Ingen conclusion i denna uppsats helt enkelt. Hejdå!