Joanna har skrivit så fint om Klaras mamma och det hela känns så hemskt orättvist. Jag är så glad att jag fick träffa fina Inger och Thomas i somras, äntligen få se deras fina Torestorp i skogen, dricka kaffe och hälsa på kisarna. Men livet är skört och alldeles för orättvist och det känns som att alla fina människor drabbas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
tänk, jag sa precis det häromdagen, det känns alltid som de är de riktigt fina människorna :-(
Skicka en kommentar