These boots..

Hallå gänget! Gänget är ni som läser min blogg, det vill säga en härlig blandning av fyra personer kanske :) För att vara med i gänget måste man också själv ha en blogg, vara snygg och kommentera mina inlägg. Ni som är med vet nog själva vilka ni är. Nu har jag en jättestor historia från mitt liv att berätta som har hänt idag men först ska jag berätta vad jag mer har gjort. För att det ska bli lite spännande. Vi har haft besök av Mathias far, hans fru och Mathias bror. Vi har ätit frukost, visat hela stan, varit på loppis, varit i saluhallen, fått en ny golvmatta i hallen och fikat på bakverk som jag och min käre man gjorde igår.

OCH sen när dem stack vig fyra fick jag ett litet ryck och sprang till Åhlens fast dem har öppet till fem men eftersom det hela vart ett ryck var jag tvungen att småspringa. Där köpte jag hårfärg och sen färgade jag håret. Och jag tänkte: ska de va ska de va så jag tog mörkbrunt! Herregud! Det är nästan så att det inte är sant. Men jag tror att jag är nöjd, skitnöjd tillochmed för det är faktiskt så jävla snyggt. Nu tjatar Mathias ihjäl sig att vi ska gå och hyra film för nu har stjärnor på is börjat och det verkar fruktansvärt hysteriskt och Gynning skriker. Förresten så är fotot på horskorna som jag köpte till musikalen och numera använder dagligen! Och ett förresten till, idag är det KANYLBALLENS dag! Kul va?

Fixarfrasse

free graphic for myspace

Har gjort idag. Skulle ta ett spontant, fint cvfoto men det hela urartade en aning. Kan inte vara effektiv hela dagen. Har varit Fixarfrasse idag och gjort en massa viktigheter. Exempel på viktigheter som man absolut måste vara hemma en hel dag för att få gjort är:
Skriva CV
Lämna bibblanböcker
Mailat kanske fem-sexhundra mail
Ringt till Norge kanske femton gånger
Smsat
Städat hela lägenheten

Bara som exempel alltså. Saker och ting börjar ta lite fart på Norgefronten och det känns bra. Nu kommer det snart hit folk så jag ska ta på mig något lite mer appropriate än ali-bababyxor. I helgen kommer Mathias familj på besök, de kör från Eskilstuna 07.30 eftersom Mathias pappa är morgonmänniska. Sen kommer Johanna och sen är det ingen som vet om det blir en skrubb i Oslo eller om det blir något annat i Bergen. Hur ska jag klara mig i stora världen utan Mathias? Men jag har tagit reda på att Oslo faktiskt är fasligt nära Stockholm egentligen, mycket närmare än skåne. Känns faktiskt bra.

Bä bä vita lamm.

myspace graphic at Gickr
Jätteroligt ju! Fåren från Eskilstuna rör på sig!

Himmel blå, himmel blå.

Alltså, i helgen var min lilla lillasyster, Judith, på Håkan Hellströmkonsert. Det känns som någon slags cirkel som är sluten tror jag. Där jag började för en hilmans massa år sedan är hon nu. Jag minns ju så tydligt när jag var 14 och lyssnade på Vi två 17 år och bara önskade att jag åtminstone var 17 år! Kan jag inte bara få vara 17 istället? 14 är ju så otroligt tråkigt på något vis. Men underbart med. Och nu är jag 21? 

Vart tog dem åren vägen? Wiesel och Håkan och jeansjackorna i mars, (jag och Evelina hade likadana och trotsade alla vädergudar) vad fasiken hände med dem? Ska nog ta och berätta för systeryster att hålla i hatten för tiden svischar ju verkligen förbi. Himmel blå himmel blå, är ju iaf en sån där underbar Håkanlåt som bara gör att man vill vara 14 och frysa i en trång jeansjacka och skitkalla Converse. Judith hade iaf köpt fodrade Converse så hon lär väl kanske klara sig genom sina tonår lite bättre än jag. 

Red has never been this red.

Hallåhej, här kommer en liten historia som på sin höjd kanske intresserar tre personer, me myself and I, men lite av en solskenshistoria skulle jag nog vilja påstå. Såhär: Jag har letat efter en fin kappa jättelänge, men de är fasligt dyra dessa dagar. Så tittade jag lite på myrorna i lördes men såg mest ut som en psykpatient i dem som fanns där. Istället köpte jag en lampskärm och en massa knappar. Eller fick dem gratis eftersom gubben i kassan inte visste vad man tar betalt för en massa knappar. Jag vet inte alls vad jag tänkt ha alla dessa knappar till men tänkte väl att det är sånt som kan vara bra att ha. Alla viktiga människor har ju en liten ask med knappar, känns det som. Mathias tyckte jag var helknäpp. 

Lite senare var vi på loppis och jag hittar en perfekt svart kappa med band i midjan och precis min storlek, frågar tjejen som säljer vad den kostar varpå hon konstaterar att den saknar över tio knappar och att jag därför kan få den för 30 spänn. Schysst! Ägnar sedan hela lördagskvällen till att sy i knappar och svära lite grann, men resultatet blir hur bra som helst. Loppis är ju en riktig gudagåva, jag köpte även: Ett par cheap monday i exakt storlek, två klänningar och en termos. Nästan gratis, men det är en annan historia. Nu kanske detta blev lite som en modeblogg och det känns lite jobbigt, jag kan inte riktigt identifiera mig som en modebloggare. Känner mig inte riktigt hemma där, lite som en katt bland hermelinerna. Vad det nu betyder? Inte en aning. Men ibland passar det sig att slänga sig med lite ordspråk!

Kära dagbok.

Idag kom jag att tänka på något roligt som jag inte tänkt på på länge: Min farfars dagböcker. Han har skrivit något om varje dag i kanske 40-50 år. Han är bonde så det hela handlar mest om väder, vind, skörd och potatisstorlekar. Dagen hans första barnbarn (jag) föddes inleds med en väderrapport, antal millimeter regn och sedan: Ingrid och Pål fick en tös. Det hela är så underbart kortfattat loggboksaktigt och väldigt roligt. Vi har skrattat åt det mycket, farfar med. Men han understryker hur bra det är varenda gång vi tjafsat om vilket år det ena eller andra skedde, vad det var för väder förra julen eller vem som fick vad av vem. Då passar det! 

Min dag idag om jag var farfar eller om farfar levt mitt liv för en dag:

Onsdag 24/9-08, strålande sol runt 15c.

Vaknade 06.00. Tog bussen till jobbet. Gick till skogen, letade pinnar och räknade spindelben. Åt frukt. Gick tillbaka, åt lunch: brocoligratäng med potatis. Var ute, åt mellanmål: fil och macka. 17.00 promenerade hem, handlade. Åt middag.

Ja, svårare än så är det inte och nu har min farfar över halva sitt liv. Svart på vitt, ganska coolt.

 

Men idag hände något jättejobbigt som jag fruktat ska hända hela senaste veckan. Stod vid kassan på Ica, drog kortet, slog in koden också: MEDGES EJ. Så jävla pinsamt. Men jag prickade in rätt dag, 24e och sista dagen innan lön. Alla är väl fattiga idag. Men det hände något coolt också: Jag tänkte ska jag köpa Aftonbladet och läsa om massakern i Finland? Nej, jag tar mitt sunda förnuft till fånga (hade ju lite på känn att kontot var tömt) och kollar på nätet. Så när jag stod i kön skulle tanten framför bara ha bilagan och absolut inte själva tidningen, men var ändå tvungen att betala för en tidning och gick därför och hämtade en till mig, bara för att. Den var ju redan betald. Så jag fick iaf med mig något hem från Ica. 

Hade jag varit troende hade jag nog tänkt att det var en skänk från ovan, men nu är jag väl inte troende? Eller, jag tror ju på någonting som resten av vårt lands lite vilsna befolkning. Så det var väl den där någonting som sände mig en gullig tant på Ica.

As good as you've been to this world.

Åh så dåligt att vara igång en hel ledig dag när man är dålig. Jag kommer leva resten av mitt liv i total förkylning. Igår spenderade vi hela förmiddagen i huvudstaden med att leta efter bebispresent, och det resulterade i en discokula från teknikmagasinet. Sedan var vi på namnkalas som var hur mysigt som helst. Och sen direkt till familjen Oretorp och spelade rockband till sista bussen gick. Jag sög nog ganska mycket, efter en hel del vin blev det hela mer eller mindre förnedrande men jävligt roligt. Aboslut något jag skulle kunna lägga nästa lön på. Igår lovade jag mig själv att inte gå utanför huset idag, men det höll jag inte. Jag har varit på bibblan och lånat 100 böcker, ungefär. Mathias är på städhumör och går mig på nerverna med sitt jävla "Var ska jag lägga denna?" om allt mitt skit som jag strör omkring mig. Så kan det va, om man bor med mig..

These days.

Ikväll såg vi The Royal Tenenbaums som jag velat se så länge och som självklart var precis lika underbar och bra som jag hade tänkt mig. Och nu har Mathias däckat i sängen, han jobbade 11 timmar idag.. Typiskt nog så blev det inte Berlin och jag som verkligen ville. Typiskt typiskt typiskt.  En gång frågade Mathias om jag kunde ställa upp i en Teliareklam, men det blev inte heller. Typiskt. 

Nu ska jag försöka sova för vi ska åka jättetidigt till sthlm imorgon namnge en bebis, mycket bebisar nu. Förra helgen hälsade vi på en bebbe, imorgon ska vi träffa en annan och sen på kvällen ska vi hem till några som heter Maja och Peter som har två småtjejer. Vi ska spela rockband, som är som singstar och guitarhero med trummor, i ett radhus utanför Uppsala. Måste vara konstigt när alla kompisar börjar få barn, kan inte riktigt se det hända för samtliga i min närhet. Men plötsligt händer det väl bara antar jag. Jag tänker dock inte låta det hända på bra länge, inte alls min grej just nu. Kanske övermättad av alla ungar på dagis, vad vet väl jag. Den som lever få se. 

Här är förrexten en låt från filmen som egentligen är en annan och som jag googlade och vips så vet jag vem som gör originalet, tack google.

So long, kalsong.

Discover Nico!