Trädälskaren.

Idag träffade jag Evelina och det kändes helt underbart. Men det är verkligen tråkigt att vi alla bor på olika platser. Idag har jag kommit på att det kanske är runt 10 personer som står mig riktigt nära. Det är inte så mycket, det bor ju 6 miljarder på jorden. Men när allt kommer omkring är dom de enda som behövs.

Cover Me

ROLIGT tycker jag med alla värdelösa covers som finns på youtube. Denna är helt klockren av MIAs Paper Planes, Johanna kommer iaf älska den. Dom har ju tillochmed övat in skjutljuden!

Annat som finns i cyberspace är en mix av Bo kaspers orkester och 50 cent, jag säger då det. Jag har inte kommit så långt i ta tag i mitt liv projektet, bara lite. Men imorgon kommer Evelina! Jag kan inte bärga mig! Och ikväll ska jag och Johanna titta på dansförestellning på teatern. Simma lungt.

Det snurrar i min skalle!

Vi var på en hemmafest i Oslo och det var väl kanske en av de mindre lyckade festerna i mitt liv, när vi kom dit var det typ en dubbeldejt och först gick vi till fel lägenhet och en stackars gubbe öppnade i morgontofflor och så stog vi åtta pers där utanför hans hall och blev lite tysta. Och en av dom vi bor med kraschade ett bord så vi blev blöta och Johanna hoppade ut genom fönstret i sin svarta kappa och det såg PRECIS ut som batman. Och allt detta till Det snurrar i min skalle på repeat och jag tycker videon är hysteriskt rolig, speciellt technotanten. Misslyckade fester är kul i efterhand, dock ej för stunden.

Ögonblink

Ett ögonblick i sänder.

Idag: Varit i skogen med mor, druckit Irish Coffe, fotat träd, tänt brasa och annat lite klyschigt höstigt. Nu ska jag dricka te och imorgon: Göra något viktigt, ta tag i mitt liv och skaffa mig lite planer och ambitioner. Jag saknar Mathias. Och jag älskar min famlij, och det har aldrig kännts bättre att komma hem. Och jag älskar träd och har tänkt hela dagen på att träd är sjukt underskattade för dom är helt underbara och det är ju inget man tänker på och så råkade jag höra om en dokumentärfilm som heter Trädälskaren som hanldar om en kille som fick betongångest och flyttade upp i ett träd i Norrland. Och så tänker jag att det måste vara ödet eller något fast det säkert bara var ett helt vanligt sammanträffande.

Don't just do something, stand there.

Vi kom, vi såg, vi åkte hem.
Efter att ha spenderat lite mer än en vecka på en luftmadrass var vi inte bara arbetslösa utan även bostadslösa. Så vi sa hejdå till Prins Erik och dom andra fiskpinnarna och styrde kosan mot en annan stad vid ett annat hav. Och på onsdag kommer Evelina och vi är en liten samlad skara av vänner utan framtidsplaner i samma hemstad. Vem trodde att det skulle sluta så bra?

Och jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv och har inga planer ens på att planera vad jag ska göra med mitt liv. Och på något sätt är det skönt. Jag har inte ens drömmar om långa varma resor eller att gräva brunnar och rädda världen. Jag har bara bestämt mig för att det kommer bli bra ändå och att jag en dag ska köra genom hela Sverige och kanske Finland och Norge, för vackrare än så kan det inte bli. Den planen inefattar något som kallas körkort så jag har börjat fundera på det, och det mina vänner är ett stort framsteg för någom som aldrig ens funderat på tanken på ett körkort förut.

I put a wig on you.

Skrutteväder idag verkligen. Och då kan man använda den till att sätta bilder på bilder och se vad det blir. Och blogga alldeles för mycket, det där med att inte overdo it har aldrig varit min grej. Eller ja, titta på en säsong Flight of the conchords, något av det roligaste jag vet just nu är I put a wig on you-sången.

Det enda jag har varit ute idag var när jag gick till Hemköp för en lite stund sen. Mathias tyckte att det kändes jättejobbigt (det ösregnar) och stannade hemma. Innan jag gick skulle jag bara försäkra mig om att jag inte ser horig ut i mina horskor och fick till svar att jag inte ser horig ut men lite gothig. Hepp!
Förresten vill jag bara säga hur jobbigt det är när man är med någon man kanske inte kommer träffa på ett tag och allt känns som sista, typ sista helgen, sista söndagen man bara kan vara hemma, sista frukosten. Ja lite av att dramatisera det hela helt enkelt. Jobbigt, varför är jag en sån?

Good woman

Det har varit lite fotosession här på Drottninggatan 12 idag, Mathias har övat sina porträttskills och jag har agerat modell vilket inte är något att satsa på för min del. Jag kan inte titta ut genom fönstret och se naturlig ut på komando. Ser bara förtäskigt ut helt enkelt. Det är iallafall totalt hellregn och går inte att gå ut alls. Bara lämna tillbaka filmen och handla. Filmen som var tråkig tycker jag. Tillsammans är man mindre ensam är inget som ska ses om man tar fasta på mina ord. Audrey Tautou må vara vacker men lite för mycket av henne blir lite för mycket helt enkelt. Och så har jag lärt mig en massa nytt på photo shop av Mathias och alldeles själv gjort lite olika bilder med ballonger och berg och fåglar och en som jag nu har som rubrik. Min första förmiddag som brunett har med andra ord varit helbra.