Jag hade en vision av att lägga upp fina bilder på mig och min syster. Men kameran är trasig så jag knycker en från fejjan. Jag knycker inte den från hon som lagt upp den utan från själva facebook eftersom att dom äger alla bilder och kommer att sälja dom om några år och då kommer våra framtida arbetsgivare och andra kunna köpa dom,
bara så ni vet.
Något i den stilen sa min föreläsare idag.
Med lite facebookförakt i rösten.
Och jag tänkte herregud vad har jag gjort.
För inte räcker det väl med att tagga bort.
Förevigt kommer det finnas bilder på mig på toaletten och det har jag skrivit något slags kontrakt på. Lurad.
Annat jag har lärt mig idag är vad man kan dömas för på nätet. Man får passa sig så att man inte i all hast och ilska skriver att någon är dum eller ful, inkompetent eller har hängbröst. Haha. Men så finns det ungefär en miljon kryphål inom juridiken. Därför ska jag inte bli jurist.
Måste liksom ha en massa myrgångar i hjärnan där man kan lagra alla lagar och regler och undantag. På något sätt är det inte olagligt att säga till en mentalt frisk person att den är en jävla jubelidiot, men det kan vara det om det sägs till en icke mentalt frisk person. Måste ha något med sanning att göra. Om jag inte missuppfattat det hela. Det kan vara så.
Nu blev det ett långt inlägg om saker som förmodligen inte intresserar någon alls. Plus ett fult foto. Ibland gör man fel. Men skulle bara visa att jag finns kvar, Astrid verkade lite orolig. Nu ska jag äta semlor och dricka te.